Nu

Assars 60-årsdag

Visst är det en viss skillnad på bara 2 ½ månad

Det känns så skönt att jag hämtat mig något, även om jag blir fort trött, men med tanke på att jag sedan oktober i fjor både blivit opererad för gallsten, haft misstänkt tia och genomgått operation av malign tumör, 6 st cytostatikabehandlingar och 15 strålbehandlingar får jag väl ta att jag inte riktigt fått upp min kondis än.

Hej på er alla, det var ett tag sedan sist, märks att man håller på att tillfriskna för andra intressen har kommit tillbaka så smått och tiden går mycket fortare igen.

Jag arbetar nu 4 timmar om dagen och det går bra, fast jag blir rätt så trött med jämna mellanrum och får ta lite sovtid när jag kommer hem, det är meningen att jag skall börja arbeta 75 % den 27 september, men vi får se hur mycket ork jag har då, annars får jag väl fortsätta på 4 timmar ett tag till.

I fredags var vi på kräftskiva och i lördags var det dags för familjedarten så det är inte konstigt att man är trött även om jag tog det lugnt både på fre- och lördagen. Bortsett från festandet så känner jag mig väl okej bortsett från att jag fortsatt lätt blir trött och det tar lite tid att vila ut igen, men det blir bättre och bättre och tänk så dålig jag var bara för någon månad sedan och det är nästan glömt nu! Vi hörs snart igen.

Så var jag uppe i 4 timmar/dag och än så länge går det bra. Det är så skönt att ha fått lov att börja jobba, även om jag än inte är 100 procentigt ok, så går det bättre och bättre dag för dag, trala, la, la, la. Nu börjar jag också komma in i mina arbetsuppgifter, hitta mina kataloger, komma ihåg hur jag sakar fakturor osv.

Håret det växer så det knakar (och tyvärr magen också). Tyvärr har min psoriasis kommit tillbaka, det var så skönt när den var borta i 7 månader, så länge har jag aldrig varit symtomfri, har haft mina utslag och klåda konstant sedan ca 45 år tillbaka och trodde i min enfald att jag kanske skulle slippa det nu när allt var totalt försvunnet, men ack nej. Nu skall jag bara försöka få upp min kondition, flåsar som ett ånglok bara jag går upp för trappan på jobb, och det gör jag ett antal gånger per dag (vilket givetvis är jättebra). Klarar också gå i flera butiker efter varandra när vi är ute (innan var det knappt en, och de visste hur det var ställt och kom med stol och ett glas vatten medan Assar körde fram bilen, Änglar!)

Tänk vad världen är underbar, vilka människor jag träffat på denna resan under min sjukdom, ja jag hade inte klarat det utan dem och givetvis mina barn och min familj, arbetskamrater osv. Jag kan skatta mig så lycklig över att jag fick vara kvar hos de mina och alla andra på vår jord, tänk så många underbara varelser det finns kvar att lära känna. Snälla ni uppskatta världen och era medmänniskor för de är underbara bara ni ger dem en chans. Love you.

Så har man arbetat 2 timmar/dag i 14 dagar, tänk vad tiden går. Allt har gått jättebra, visserligen hinner man inte med så mycket på 2 timmar, men det har varit en lagom mjukstart. Gud vad man glömmer saker och ting på 8 månader. Skulle boka en patient och kom inte ihåg vad man skrev i stort sett ngn stans. Hittar inte i vilka mappar jag har mina olika saker på datorn osv, osv. Fast nu börjar jag så smått få hyfs på mig själv. I morgon är jag ledig och på måndag börjar jag arbeta 4 timmar/dag, vi får väl se hur det går för det 2 – 3 första dagarna är allt ok, men sedan onsdag/torsdag är jag jättetrött på eftermiddagen vid ca 16-tiden och igår somnade jag 16.00 och sov till i morse när telefonen ringde. Jag har ju åkt på 2 förkylning på stort sett 14 dagar och har en enorm hosta, speciellt på nätterna, men börjar trots detta känna mig lite bättre, fast det är ett himla flåsande på mig när jag masat mig upp för trapporna till mitt rum på 2:dra våningen. Har också haft lite ont i det opererade bröstet de sista 2 nätterna och magen är helt upp och ner, men det skall väl ge med sig det också så småningom. Tänk ändå vad roligt att komma tillbaka till jobb och alla kollegor som är så rara och omtänksamma, jag tycker faktiskt det är jättekul att ha börjat jobba igen och märker hur mycket jag saknat det, och så fint rum jag fått och fina gardiner och mys pys, jag trivs verkligen jättebra.

I söndags var vi och firade Maria!

Tack för en fin kväll och god mat. Tänk vilken tur att vädret höll sig, dagen efter ösregnade det ju! Barnen lekte och stojade medan vi satt och slöade och drack vin, precis som det skall vara. Hoppas punden räcker och tänk nu på att inte dricka för många öl! PS klarar inte Mio inskolningen på dagis får han höra av sig så kan jag följa med (jobbar eftermiddag istället i så fall).

Nu skall jag köra och jobba, det är 3:dje dagen och jag har bara fått igång datorn och 1 program, plus intranät och e-post, får se hur långt jag kommer idag. Förresten pajade min datorskärm precis innan jag skulle gå hem idag, så det får jag väl börja ta itu med (eller terra Susanne). Hej på er alla.

Så var det äntligen dags att börja jobba igen (om så än bara 2 timmar, vilket var fullt tillräckligt!)

Idag var det första dagen på jobbet efter ett långt uppehåll och jag hann inte ens få igång datorn, bara koppla in den. Dock känns det jätteskönt att äntligen få börja jobba igen efter allt man gått igenom. Efter ett litet bakslag med brännskada efter strålningen och förkylning verkar allt nu vända igen, det är bara orken och konditionen som det går lite trögt med, jag blir fort trött och får vila mig, men vi tränar och tränar på att bli normala igen.

Gissa vilka som överöste mig med kelning och spinning och magrullning när jag kom hem idag? Nu gissade ni på Assar, men det var dessa 2 små monster här nedadan som saknat matte som varit vid deras sida varje dag så länge.

Här är barnbarnens debut i tidningen, tyvärr fanns inte Hampus (äldsta barnbarnet) bild kvar! 

I lördags var vi och firade Kim som fyllade 3 år och detta var nog den bästa presenten (han har bara tjatat om den i ungefär 3 månader)!

Nu skall jag ut och sätta Glumslövsborna i skräck och ta dem i herrans tukt och förmaning (ps detta innebär att jag flyttar alla mammas och pappas böteslappar till grannarnas bilar, det har min farmor lärt mig)

Så här ser jag ut när jag sätter kvarteret i skräck! Och nu kommer min tårta, mmmm, älskar tårta!

Fick faktiskt en ny bilstol också (nu slipper jag skämmas när mina kompisar kommer för att jag åker i en babystol)

Här har vi de 3 kusinmusketörerna!      

 Vi här nedan tackar för en trevlig kväll och kära barnbarn!

 Kapten Hedman!

I torsdags var vi ute med kusin och man och seglade, Assar som inte tycker om havet var väldigt tveksam till en början, men när vi kom hem var han alldeles lyrisk över den sköna dagen. Alldeles lagom väder när vi så sakteliga seglade ut från Råå hamn och efter ett par timmars lugnt guppande var vi framme Norreborgs hamn på Ven. Catta bjöd på jättegod fika och vi satt och pratade och plåtade runt omkring oss och efter ett tag fortsatte färden hemåt. Vi var i alla fall ute i såder 5 – 6 timmar och vi var väldigt sömniga både jag och Assar när vi kom hem så det blev en relativt tidig kväll för oss båda. Tack än en gång för den trevliga turen till Kreta, det får vi göra om!

Myzack och kusinen Isa

Så skall man då vara färdigbehandlad!

Ja så var det då sista gången (förhoppningsvis) man åkte till Strålningsenheten och Onkologen idag. Det känns både väldigt skönt och en smula konstigt och oroligt. Jag känner mig åter trött och har väldigt ont i bröstet, men det var tydligen helt normalt och kom att öka åtminstonde de närmaste 14 dagarna, så det är bara att ta det lugnt.

Hade tittat lite på en restresa som vi kanske kunde åka på nu innan jag skall börja jobba, men det blev jag avrådd från, eftersom kroppen fortsatt är nedsatt och konditionen i botten kommer återhämtningen att ta längre tid om jag utsätter mig för en massa nya intryck och även själva resande tröttar, istället skall ta det lugnt och vila/sova så fort jag blir trött så går återhämtningen förhoppningsvis fortare.

Hade också tänkt åka på spa ett par dagar, men får inte ha någon behandling mot bröstpartiet så vi lägger väl ner det också. Annars skall jag leva som vanligt och även om jag skall vila så skall jag försöka pressa lite för att få upp kondition och ork.

Ja så börjar jag då jobba måndagen den 16 augusti och tänk det är då nästan 9 månader sedan tumören upptäcktes och jag har inte arbetat mer ca 4 veckor detta året!! Jag börjar med att arbeta 25 % augusti ut, i september arbetar jag 50 % och oktober 75 % och i november räknar man med att jag skall vara så pass återställd att jag kan återgå till fulltid. Det känns i alla fall skönt att få återgå till ett normalt liv igen.

Dessa sista 14 dagarna innan jag börjar arbeta får vi försöka hitta på lite njutningsupplevelser, gå ut och äta  och åka runt och titta lite och bara tänka på oss själva och koppla av.

Nu håller jag på att bli nedpuffad av en utsvulten katt så jag får väl gå ut och ge kisarna lite mast och göra var sin lingonmacka med mögelost till mig och Assar.

Vilken skitig bror man har!

Det skall va gött och leva!

Bara 1 strålning kvar sedan är det slut på åkandet till Lund varje dag!

Idag var det 15:de strålningen och på måndag är det sista gången och jag skall även träffa läkaren då. Strålningen har gått bra ända till nu den sista veckan då bröst, armhåla och skulderblad på den opererade sidan svullnat upp och är alldeles rött och ömt. Kan inte röra vid bröstet utan att det gör jätteont, kan inte ha bh på och smörjer mig med kortison 2 ggr dagligen och äter värktabletter för att kunna sova på natten. Fick idag reda på att jag kan räkna med att svullnad och smärtor håller i sig, och tom ökar så där en 14 dgr efter avslutad behandling. Kliar också så jag håller på att bli tokig.

Jag hade börjat piggna till och få tillbaka lite energi, men även detta har backat denna veckan, fick reda på att det är vanligt att man drabbas av en enorm trötthet ca 14 dgr efter avslutad behandling och att detta är helt normalt. Ja det är väl inget annat att göra än att ge sig till tåls.

Det som känns bra är att jag fått lite kompisar på strålningen och de har precis samma symtom, trötthet och krämpor som jag och de kommer på ungefär samma tidpunkt i behandlingen som mina, detta gör ju att man blir lugnare och accepterar situationen lättare.

Jag hann dock förra veckan, när jag var mycket piggare, med att bjuda hem min kusin med make och göra lite mat till dem, var uppe ända till 12 och på lördagen var vi bortbjudna och kom hem 03 på natten, sov hela söndagen och i tisdags var vi hos faster och kusin i Varberg/Baljö och hälsade på, dock tog glansdagarna slut där, somnade redan i bilen hem, kl 17 och gick direkt och lade mig när vi kom hem, sov i stort sett hela onsdagen och fortfarande inte hämtat mig riktigt. Så med facit i handen så gick jag alltså ut för hårt och för tidigt. Ja, ja man lär av sina misstag, men jag var så glad att jag kände mig pigg att jag gick inte att stoppa.

Bortsett från att tröttheten är tillbaka så mår jag ju faktiskt mycket bättre nu och har även fått tillbaka lite av mina krafter om än inte mycket. Det är dock inte bara mina krafter som börjat återvända så smått, det har även min psoriasis (som försvann på en knapp vecka direkt när jag startat min behandling), har klåda över hela kroppen och nya utslag kommer varje dag, armar och lår är de ställen som först blivit drabbade, ja man får vara glad att det var borta så pass länge det har jag ju inte varit med om sedan jag var ca 12 år. I helgen skall vi bara ta det lugnt och vila. Vi hörs på måndag när varit och fått sista strålningen och min dom av läkaren.

Första halvan av strålningen är avklarad!

Ja då har jag klarat av hälften av strålningen och endast 7 ggr kvar. Vad skönt det skall bli när jag är färdig för det är jobbigt att åka fram och tillbaka till Lund och de flesta gångerna har jag fått vänta mellan 1 och 2 timmar, det är dropp in och en massa patienter som strålas och ofta kommer det in inneliggande akutfall. Tänk nu är det snart 8 månader sedan jag fick min diagnos och snart närmar det sig äntligen slutet av denna långa och besvärliga behandling.

En konstig komplikation jag troligen fått efter cellgiftsbehandlingen är att jag fått problem med mitt gamla (12 år sedan) benbrott, alla ärr och hål efter skruvar har blivit alldeles röda och kliar, dessutom är jag svullen och har mer ont än vanligt (vissa dagar får jag gå med kryckor). Sköterskan har sagt till mig att om det inte blir bättre får jag söka läkare, men jag väntar till efter helgen och ser hur det utvecklas. Även min psoriasis har börjat komma tillbaka, det var tydligen kortisonet som gjorde att den försvann under behandlingen, ja det var skönt så länge den var borta.

Assar har semester sedan 1 vecka, stackaren får köra mig fram och tillbaka till Lund så inte blir det så mycket njuta för honom i år inte. Det har hitills varit långa dagar även om strålningen inte tar så lång tid, om vi kommer vid 9,30 är vi kanske klar vid 12-tiden och hemma vid 12,30 då är det till att äta lite och sedan är jag helt slut och sover ett par timmar och sedan är klockan oftast ca 16 och det börjar närma sig kväll, ja vi får ta denna tiden till detta så är det bara och nu är det snart slut och jag räknar med att börja arbeta så smått den 16 augusti.

I dag skall vi på begravning och vädret är regnigt och trist, riktigt begravningsväder. På tisdag skall vi åka till Varberg och hälsa på faster May och kusin Tor-Björn med familj, det skall bli riktigt kul. I år blir det bara vi och min mamma, barnbarnen får stanna hemma för jag känner att jag inte riktigt orkar mer i år, dom får vänta till nästa år och följa med (fast Alexandra blir nog besviken att lekkompisen Felicia inte kommer med).

Ja annars har det inte hänt så mycket här denna fina sommar. Även om jag har mer ork nu så blir jag väldigt fort trött, det räcker med att jag lyfter lite tungt eller går för fort och städning skall vi inte tala om, men det går dock framåt om än så sakteliga. Pratar med Arja som  fått samma behandling som jag och hon är fortsatt lika trött och ändå slutade hon med cellgift 1 månad innan mig så det är väl bara att acceptera läget. Ha en skön sommar så hörs vi snart.

Så har det snart gått en vecka med strålning!

I måndags började jag med strålningen. De 3 första dagarna skall det först fotograferas och mätas så jag får rätt dos och att strålarna hamnar på rätt ställe. Det känns ingenting under själva strålningen och behandlingen tar ca 30 – 60 minuter dessa första dagarna innan allt är inställt rätt.

I onsdags fick vi åka ner 2 ggr, vi kom på förmiddagen och då var man försenade minst 1½ timme så vi orkade inte sitta och vänta, vi återkom klockan 15 och då gick allt bra.

Idag, torsdag kom vi tidigt för Lotta åkte med oss till Lund, fick vänta nästan 1 timme innan det var ledigt för strålning. Dock fick man börja med att fotografera och rita nya markeringar idag också eftersom inställningarna visade sig vara något felaktiga, men i morgon hoppas vi att slippa det och att allt skall gå lite fortare.

Börjar nu känna att jag är trött igen och idag mådde jag illa och var alldeles yr, har också ont i vänster arm och armhåla.

Tröttheten fortsätter

Jag är fortfarande väldigt trött trots det gått 3 veckor sedan sista cellgiftsbehandlingen. Värmen plågar mig, jag mår illa och är yr och orkar ingenting, ute ett tag och sedan in i sängen, och jag som älskar sola och bada i pinacolada!

Fast våra gulliga barn har hjälpt oss sätta upp poolen och i går var vi och köpte en paviljong och satte över poolen så jag också kan bada (jag får inte vara i solen på 1 år pga strålningen). 

Maria och Felicia var och passade upp oss i måndags och tisdags, vi fick middag med nya potatis som hon plockat upp i trädgården 0ch hon körde mig till strålningen i Lund i måndags. Hampus var också här och badade och åt med oss, Maria och Felicia.

Ja nu är jag märkt och färdigritad på bröst och mage inför strålningstarten på måndag, det skall bli skönt att starta så man blir färdigbehandlad någon gång, håller på var vardag fram till den 2 augusti, sedan sjukskriven till den 15 augusti och därefter är det dags att börja inskolas till arbete igen efter i stort sett 8 månaders sjukskrivning.

Idag är städerskan här och röjer, jätteskönt för det behövdes verkligen eftersom jag knappt orkat göra ngt mer än plocka undan grejor som ligger framme. Tänk när man orkar fixa lite grand, stånkar som ett ånglok bara jag gått en runda inne i en affär eller lyft katterna.

Igår var jag och tog blod- och leverstatus hoppas allt var ok med tanke på att jag är så trött. Så har jag börjat få lite fågelfjun på huvudet, det verkar som om det blir vitt, jag har också fått smärtan och huvudvärken som jag hade när det trillade av, jag hade trott jag skulle slippa det fast läkaren sa att det kom att göra ont även när det växte ut, det är helt normalt, tro det eller inte men jag måste ta Panodil för att kunna ha huvudet på kudden när jag lägger mig, suck. Ja men som tur är närmar allt sig slutet nu, bara knappt en månad kvar innan allt är över och jag kan börja hämta krafter.

Ha en skön sommardag med sol och bad förnu skall jag snart in till Landskrona och äta middag med mina arbetskamrater.

Så var mannens 60-årsdag avklarad!

Assars födelsedag förlöpte i lugn och ro, morgonen började med att jag uppvaktade i sängen med frukost, 60 rosor och kameran vi alla lagt ihopa till (givetvis var Melvin och Myzack med på frukosten). Sedan sov vi ett tag och körde och handlade med mormor.

Patrick och Lotta bjöd på lunch vid 2-tiden så jag hann sova ett par timmar innan det var dags för fläskfilé grillad på nya grillen och öl till maten, sedan sovdags igen och därefter bjöd dom på fika på kvällen både oss , Maria, Felicia och mormor, till slut var det inte mycket mer kvar av mig så det var tillbaka till sängen igen. Tack så hemskt mycket Patrick och Lotta för det ni gjorde för Assar på hans dag.

Midsommarafton var det så dags för att hålla lite ”fest” här hemma för 60-åringen. Vid 4-tiden dök barn, barnbarn, mamma och moster upp, allt var förberett innan, det blev först grillat haloumiost med italiensk skinka, lite starka korvar och champange, därefter var det ägg och sill och exotisk planka och slutligen jordgubbar till. Vi åt och åt så gott vi kunde, pärontårta, godis och chips sköldes ner med vin, öl och diverse sprit.

Jag hoppas verkligen att alla blev nöjda. Maria, Felica och Hampus sov över och blev rengjorda av katterna under nattens gång.

Vi vill tacka våra barn och barnbarn för all hjälp och sist men inte minst de 2 polskorna som stod för saneringen (fast jag vet i fasen om dom inte åt och drack för mer än vad dom gjorde nytta, t ex glömde dom helt putsa fönster och golv), men man får ha lite överseende med dom, de är ju trots allt pensionärer så tack för allt även till er. För övrigt tappade jag en stor plomb natten mellan onsdagen och torsdagen, har fått tid för provosorisk lagning på måndag (jag får inte göra ngn lagning pga infektionsrisken så det får bli förband över tanden 1 månads tid), men på midsommarafton hade jag så ont i tand tunga och öra att jag inte visste var jag skulle bli av, fick bedöva mig med värktabletter och midsommardagsmorgon satte jag och Melvin in penicillin som jag som tur var hade hemma och bedövade mig med mer värktabletter.

Polskorna (min mamma och moster) ringde vid halv 2 och undrade vart vi blev av, de hade bjudit på middag och stod på bordet, så det blev fort på med kläder och in i bilen. Dock satt jag i dryga halvtimmen med mosad potatis, champinjoner och sås som jag försökte svälja medan öra, hals och huvud höll på att explodera vid minsta lilla rörelse i munnen, till slut hade jag fått ner det, men köttet fixade sig inte. Efter lite fika var det hem och åter till sängen (jag har slitit ut ett underlakan under denna tiden). I kväll har Assar ätit rester och jag frukt med lite grädde till samt penicillin och värktabletter och strax skall jag och 2 katter träda in i det heliga rummet igen, medan maken skall titta på fotboll innan kan kryper till kojs.

See you everybody and thanks för all omtanke och alla hälsningar!

Så var det då äntligen dags för sista cellgiftsbehandlingen!

Jag skulle vara hos doktorn 09.30 och skulle då få reda på om det blev behandling eller ej pga min förkylning, men vi beslöt att vi körde så att så fick det bli. Efter klämning och knådning fick jag veta att det inte var några farliga knölar varken i brösten eller i magsäcken, fick dock Lozec att ta för magen fram till jag kan göra en gastroskopi när allt annat är över. Sedan var det information om starten av strålning och hur upplägget kom att bli. Och information om hur uppföljningen kommer att bli i efterförloppet. Det finns inga garantier att cancern inte kommer tillbaka, skulle den göra det är det vanligast att den först kommer i samma bröst och då vanligen som en knöl utanpå bröstet, även skelett, lever och hjärna är ställen som kan bli angripna, dock är risken något mindre när lymfkörtlarna i armhålan inte var angripna, men då cancercellerna inte är hormonellt påverkbara kan man inte lämna några garantier. Dock har jag fått den bästa förebyggande behandlingen för att ”ta död på eventuella cancerceller i blodomloppet” så nu håller vi tummarna för att jag skall få hämta mig och slippa gå igenom detta igen. Jag har också fått besked om att jag skall ringa till Onkologen så fort jag känner någon knuta eller jag känner på mig att ngt i kroppen inte stämmer för att få en extra kontroll.

Sedan kör vi igång sista cellgiftet och därefter drar man ut picclinen (vilket jag var dödsförskräckt inför, men det kändes inte), så nu skall bara insticksstället läka sedan är det ok att bada så nu kan solen komma och värma vattnet.

Som vanligt började jag må dåligt redan på kvällen, dock värre denna gången pga förkylningen, kan inte svälja och har en enorm hjärtklappning utöver det vanliga illamåendet, men hjärtklappningen beror förmodligen på hostmedicinen som innehåller morfin, har också fått svamp i munnen så det tar jag också medicin mot. Gud nu tar jag 18 tabletter om dagen plus host- och svampmedicin, inte konstigt man mår skit, fast det forstätter bara i 6 dagar sedan är det bara de gamla vanliga medicinerna igen.

Nu går jag i idé 1 vecka igen för att försöka uppstå till midsommar och min mans 60-årsdag!

Studentfest!

Så  var det dags för student igen, var och uppvaktade kusinbarnet Jacob. Det bjöds som vanligt på både god mat och dryck och vi hade väldigt trevligt och tack och lov mådde jag bra hela kvällen.

Vaknade däremot på lördgsmorgonen med världens förkylning, ont i hela kroppen, hosta, snuva och lite feber vilket eskalerade fram till torsdag morgon då det började bli lite bättre.

I onsdags var jag en kort runda inne på jobb efter provtagningen, men jag stannade inte för jag kände mig helkass, får bli bättre när jag hämtat mig efter nästa behandling.

En lite bättre period

Mår faktiskt lite bättre så det är bara att passa på att ta del av det innan den 17 då det är dags för sista cellgiftsbehandlingen. Jag vet inte riktigt hur jag känner för det, en glädje/skräckkänsla, man drar picclinen utan bedövning, kan jag slappna av och tro att jag är ok när cellgiftsbehandlingen är klar, hur går det under strålningen? I vart fall skall det bli skönt att må lite bättre och få hämta lite krafter.

På tal om krafter så har jag städat lite idag, klarat damma och dammsuga med svetten rinnanande och tungan hängande utanför munnen, men ändock. Har också strukit en massa tvätt i går och skurat kattlådor, detta är saker jag inte gjort på väldigt länge, så kanske lite krafter är på G tillbaka!

Dock blir jag fort väldigt trött, men jag orkar lite mer för varje dag så när sista cellgiftet är taget så påbörjar jag processen med att ta mig ett steg längre varannan dag.

I lördags låg Felicia och Maria här och vi hade myskväll (lyckades dricka lite vin!!, fasen jag tror jag börjar förfalla). Felicia höll katterna i trim och dom gillade det säkert för sådan fart har det inte varit på dem sedan de var små bebisar!

Nu planerar vi lite hur vi skall göra på Assars 60-årsdag, har beslutat att barnen, mamma och moster kommer hit på midsommarafton. Maria och Lotta har lovat hjälpa till med maten för jag är nog inte så pigg just den veckan. Diska har ”polskorna” lovat och vi förbereder så gott det går.

Nu faller det bara på min lott att klura ut vad vi skall ge honom i present och det måste jag fixa innan den 17:de för sedan är det kört eftersom jag kan räkna med 10 dagars sängläge. Vi får fira riktigt till hösten när jag piggnat till ordentligt.

Nu skall jag betala lite räkningar och sedan gå och duscha för jag är genomsvett efter städningen. See u!